| Smultron's profileSMULTRONSTÄLLET (finns d...BlogLists |  Tools  Help |
|
September 20 Känslan...Känslor av glädje.
Känslor av lycka.
Känslan av att vara oövervinnlig.
Berusande, virvlande.
Skrattar högt.
Skrattet som bubblar upp från magen och sprider sig till läpparna som formas till smittsrpidare av glädje.
Men sen....känslan av oro. Känslan som kommer krypande ur det mörka innersta för att förgöra.
Känslan som förlamar och bryter ner.
Den som tar sitt grepp om förståndet och låter oss tro att vi inte kommer klara det.
Känslan... känslan som kan ge och som kan ta lika snabbt. Den måste vi lära oss att hantera och göra till vår vän. Annars klarar vi oss inte. June 27 sommar, sommar, sommar
För den som märkt det: så har jag varit borta härifrån i en evinnerlig tid. Men när höstmörkret åter omsluter oss kan det hända att jag ger återblickar om vad som skett..... Nu vill jag bara uppmana folket att lyssna på sommarpratare. Lyssna och njut.
JUNI 21 Fredrik Lindström - programledare, författare JULI 1 Amelia Adamo - tidningsmakare AUGUSTI 1 Annika Norlin - artist, låtskrivare, journalist March 04 inser plötsligt......att jag varit så dyster i mitt bloggande och vill ändra på det genom att tillföra lite glädje: Björn Gustavsson - min nya idol! Han är bara bäst - alla kategorier! I det här klippet mimar han till den gamla 90-talshiten av Haddaway, "What is Love". Lyssna, titta och njut!
jag kan vakna......och känna mig miserabel - på gränsen till det mörka
okända
jag kan vakna och vilja somna om - länge, länge
ibland känns vakenheten som ett straff
ett straff som jag måste uthärda för att det bestämts på en annan nivå
av någon annan - av något annat
när jag känner så
vill jag inte stanna kvar
vill inte känna
vill inte sakna
vill inte alls
när jag vaknar och känner den känslan söker jag ensamheten
söker stillheten
meditationen
ibland kan det vara en okänd människa som ger mig svaret
svaret på mörkret
jag väljer ljuset igen
du okända som delar med dig
tack för att du finns
du okända som skriver om dina våndor
glädjeämnen
hopp
förtröstan
tack för att du ger mig verktyg
de vapen som jag behöver i min kamp
du vet inte om det - men du betyder mycket för mig
tack du okända
tack...
February 17 utropad självständighet......för Kosovo i forna Jugoslavien.
Jag ställer mig till skaran av gratulanter men jag känner även en viss oro över vad som kan hända då. Ryssland är ju serbernas främsta allierade. Nato vs Ryssland - vad kan komma i kölvattnet av självständighetsförklaringen? Är det någon som orkar bry sig? Jo, det är det givetvis och vi borde nog hålla oss en aningens ajour iaf. Kanske av den enkla anledningen att vi inte är längre än ett par timmar ifrån händelsernas centrum.
Det var bara det jag ville säga något om idag. Eller nej, föresten; jag vill sälla mig upp och applådera vår fantastiska komiker Björn Gustavsson! Han är ett STORT geni. Jag älskar honom! Han var den ENDA anledningen till att jag kollade på melodifestivalen och hoppas att han kommer få mer utrymme framöver i de kommande deltävlingarna. Iofs så kan jag ju kolla på svt.se på allt som visas så slipper jag dom pinsamma bidragen som jag älskar att hata. Men, en hemlis: det är lite roligt att kolla på eländet.
 Ha´t bra´
February 16 Sexlust......infinner sig i de mest osannolika situationer. Jag har inte läst någon forskning i ämnet men jag antar att det blir "värre" ju längre tid som går sen det sista ähum
 -tillfället? Jag är inte blyg av mig men jag undviker i detta forum att vara alltför rakt på sak för att inte förarga. Försöker mig på en beskrivning för att på så vi kanalisera en del av den lust av sex som väntar, fördolt inom mig:Plötsligt finner jag erotikens närvaro i gitarrspelarens toner och jag njuter det i ljudet av en saxofon där den snabba låten pockar på med klickandet av fingrarnas hantering av att få fram de rätta tonerna. Den våta munnen som stöter fram det vackra vibratot som ringlander når mitt inre. Erotiskt, pockande och vackert.
Nya dimensioner av mitt känsloliv... det var genom ensamheten, den inre resan som jag fann dom. Och som jag fann! Åter igen och igen.
Mötet som uppstår i vardagens alldeles vanliga situationer.
Möten som lämnar mig andfådd. En blick en lätt touch och jag förnimmer, drömmer.
Drömmer om passion. Drömmer om det som var och det som kommer. Nyfiket ser jag mig omkring och förundras över att jag kan förnimma sådan lust i den vardag jag inte visste fanns. Det nu som jag så ofta sprungit ifrån i rädsla för att inte finna de rätta stigarna.
Stigarna som kommer leda mig rätt. Men nu vet jag att varje steg jag tar kommer ta mig dit jag vill. Jag vet inte om det förrän jag når målet.
Lust att älska. Lust att älska. Lusta att ge och lust att kräva. Förbehållsamt och samtidigt innehållslöst. Hårt men ändå varsamt. Varmt fast ändå lite kyligt. Stelt men aldrig känslolöst.
February 14 Håll mitt hjärta....Säg att du menar och menar mig väl................................................ håll min själ................
som jag längtat...................
............du kan läka mina sår...........................
Ta mina händer och gör mig hel.......................
Saint Valentine......helgonet som gett köpmännen stora frossan inför tanken på att tjäna pengar.
En dag som den här går mina tankar först till ynnesten över att jag har barn. Dessa två tonåringar som jag burit under mitt hjärta och som för evigt finns I mitt hjärta - oavsett vad som händer i livet. Jag har haft förmånen att ha kvalitetstid med en av mina söner idag då vi har diskuterat livets allvar och glädjeämnen. Jag har berättat om mina föräldrars historia och om vad den betytt för min och mina syskons tillvaro och uppfostran. VI har pratat om hur allting hänger samman och att allt inte är svart eller vitt i livets väv - det finns orsaker till att människor gör som dom gör. Min historia är viktig för att jag ska kunna förstå min vardag och kunna hantera min framtid. Jag känner ett ansvar över att föra vidare mina minnen så som jag upplevt dom - utan att säga att det är den enda sanningen. Vi formar vårt öde och får inte låta oss förvandlas till viljelösa offer på livets altare.
Jag gillar uttrycket; "Det är aldrig försent att ha en lycklig barndom". Om vi lever efter det så är det lättare att gå vidare och förlåta/förstå oförätter. Det är så många som har fastnat i bitterhetens geggiga träsk och jag lider med dom som inte finner verktygen för att ta sig därifrån.
En dag som den här går också mina tankar och min hjärtas kärlek till min bror som jag inte har hos mig i livet. Jag saknar och pratar och mina diskussioner och min meditation över livets förgänglighet hjälper mig att finna förtröstan. Minnesplatsen på kyrkogården är välbesökt och även om jag inte tror att min bror finns mer på den platsen än någon annanstans så har det iaf blivit min plats för sinnesro och livstankar. Jag känner att min bror är en del av mig och att vi finns i varandras hjärtan.
För övrigt så tänker jag mkt på alla de människor som av en eller annan anledning inte finns hos oss pga att deras hjärtan inte orkade bära deras livskraft längre. Barnen som kämpat mot medfödda hjärtfel och alla de män och kvinnor vars hjärtan övergivit dom mitt i livet. Jag tänker på dom en dag som den här, vilken vi kalla Alla Hjärtans Dag. Blir medlem i föreningen Go Red - ger lite av det jag kan avvara för att forskning ska hjälpa fler till ett längre liv.
Det är lite om var jag har mina tankar denna dag.
January 04 .............Alkohol, sprit, öl, vin, alkoläsk, cider...............Till dig som langar till min son.
Jag har lite funderingar som jag vill att du ska ta till dig:
Kan du sova gott om natten när du vet att min son dricker den alkohol som du har köpt till honom?
Kan du sova gott när du vet att jag om natten är utom mig av oro och inte kan somna innan jag har sonen hemma, innanför dörren?
Sover du gott när jag sitter i bilen och planlöst söker över staden som vilar lömskt i nattens mörker?
Sover du också då jag håller min son om pannan när han gråter, snorar, kräks och fylls av ångest av spritens effekter?
Vet du hur det känns att leda hem sitt barn och ensam ta beslutet om det är nödvändigt att åka till lasarettet pga alkoholförgiftning?
Känner du igen en förälders ångest när barnens mobil inte är nåbar och det sista du hör är skrik och bråk innan samtalet bryts?
Kan du koppla av fastän du vet att effekterna av den alkohol du har köpt har orsakat sorg, vanmakt, lidande och i värsta fall döden?
Jag antar att du rycker på axlarna och handlar lite nytt till nästa tonåring som ringer din mobil.
Åh, du din jävel!
.......................samma väg - olika håll.............................. Så gick jag mot det okända, jag gick i nattens dunkel med stjärnorna som ledsagare.
Så gick jag då till slut. Du tvingade mig till det beslutet. Jag kunde inte vända åter - aldrig mer titta bakåt.
Det nya skrämmer mig och jag känner plötsligt inte igen ljuden som genomborrar tystnaden.
Ingenting är sig likt. Och det var nödvändigt att det skulle ske.
Du tvingade mig.
Du, men det vet du inte om - såklart!
Jag fann inte orden. Jag förmådde inte uttala min önskan eftersom jag visste att det skulle förgöra.
Allting förgörs
I alla fall till sist - och jag vill vara den som tar beslutet.
Jag vill ha äran av att vara den som inte vänder mig om.
Så därför min vän, därför går jag ut i natten.
Och jag kommer aldrig, aldrig vända mig om.
December 31 Världen står i brand! Människor skriker ut sin vanmakt på gatorna och springer för överhetens hugg och slag.
Människor förblöder i sina barns blod i sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.
I sin kamp förlorar människor sin tro, sitt arv, sin familj, sitt liv. Men, dom förlorar aldrig någonsin sin stolthet.
Stolthet kan inte kuvas. Stolthet kan inte begravas.
Den är och den förblir.
Barn letar bland sopor för att hitta något som kan stilla den brännande hungern.
Barnen som förlorat sina föräldrar i aids finns inte, får inte höra till.
Barn blir våldtagna och förnedrade tills döden endast ses som en befriare.
Maktens budbärare håller i nyvässade svärd, maktens budbärare kommer med hot, hat, smärta och sorg.
En sorg som har tusen ansikten.
Sorgen som sätter sina spår hos de arma.
Det är den här världen vi lever i. Det är den här världen vi delar tillsammans.
Vad gör du för din kamp om dom mänskliga rättigheterna?
Vad gör du för din kamp för demokrati?
Eller..... vaknar du varje morgon och känner att du äger sanningen?
Vaknar du varje morgon förvissad om att du har rätten till allt?
Allt det............... som en broder eller syster ger sitt liv för.
Vem äger den rätten?
Vem?
December 30 Festa in det nya året, vetja! Jag har en lista på saker som oroar mig inför morgondagens firande. Observera att det här är MIN lista, gjord efter mina tankar och mina erfarenheter. Den är rätt för mig i den tid jag befinner mig i just nu, utifrån min livssituation.
1. Nyårsraketer, smällare och bomber
- skrämmer ihjäl min vovve som har legat ihopkurad mellan mina ben och skakat de sista dagarna.
- skadar, lemlästar och dödar unga människor!
1. Langning, fulöl och fulsprit och alkoläsk som smakar, just läsk
- sätter unga människor i vanmaktstillstånd så att de blir perfekta offer att utnyttja sexuellt
- raderar omdömen och moral så att unga människor känner att dom måsta visa (bevisa) att dom duger genom att slå, sparka och hoppa på en annan människa.
- raderar omdömen och moral på vuxna så att barnen i deras omgiving på ett eller annat sätt får men för livet.
Kära, gode Gud! Måtte jag oroa mig förgäves.............................
Ring in det nya, ring ut det gamla
Nyårsklockan klämtar i fjärran. Vilka förhoppningar infrias och vilka är det jag sätter högst på listan för nästa år?
2007 - finns blott bara några timmar till. Hinner jag gottgöra, hinner jag rätta till de fel jag gjort?
Världen står i brand och frågan är om världen hinner gömma den murkna ondskan som slingrat sig fast kring dess sfär.
Finns förmågan. Finns viljan. ? ? ?
Vill vi förändring - för oss - för andra.
Människan, djuren och icke att förglömma: naturen.
Finns det hopp finns det tro?
Har vi krafter kvar efter julfirandets köphysteri och frosseri.
Nostalgi, terapi, allergi.
Ring ut allt gammalt
Ring in det nya
Orkar du?
December 17 varm glögg... ...värmer mitt frusna inre. Under en kort stund känner jag illusionen av de heta kryddornas läkande kraft rinna utför strupens brant.
Alkoholfritt gu´bevars! Det är ju jobb i morgon.
Men alkoholens värme kanske skulle stanna ett slag längre. Provar en annan dag. Kanske blir jag varm då.
Men en annan dag.
Tankarna för mig till en annan tid. En tid när sommaren var lång och snoken ringlade förbi på stigen i skogen. En tid när bekymren inte funnit sin väg till mitt sinne. Den tiden finns ännu kvar. Om jag blundar hårt känner jag sommarbrisen kittla och jag kan känna smultronens sötma mot gommen. Tankarna spelar mig ett spratt och låter mig minnas den sorgfria sommarmorgonen med sommarlovsföljetong på den gamla transistorradion i köket.
Lekarna jag lekte då.
Sen kom livet ifatt och jag tappade bort smaken av smultron.
Lekarna jag lekt på ängen blåste bort med stormen som kom in över havet.
Havet som bjudit på äventyr av småfisk, krabbor och salta kallsupar.
Då lekte jag.
Då kände jag.
men det var..... inte nu
December 13 Ett ljus i mörkret. Lucia skrider förbi oss med ett hopp
Vi vill ha hopp - behöver hoppet - hur överleva annars?
Julen nalkas - listorna prasslar på barnfamiljernas kylskåpsdörrar.
Listor med önksningar och förhoppningar, listor med begär och krav.
Vänner, familj... Hinner vi ses? Hinner vi ge varandra en kram på den här sidan året eller ska vi boka in en tid efter helgerna?
Förstrött tuggar jag i mig en lussebulle som inhandlats i en hast på väg från jobbet. Smakar ljuvligt - men glömmer känna efter - så.... var den god säg?
Vi klamrar oss fast vid hoppet på olika vis. En del finner det i kyrkan i juletid. Andra köper en triss och tänker att "plötsligt händer det".
Jag lutar mig tillbaka och tar en bulle till och tänker att NU ska jag fan i mig njuta och känna efter hur saffanssmaken sprider sin arom i min munhåla.
ja, det ska jag..
October 28 älskade................
jag känner igen känslan av oro
jag vet hur det känns när oron stiger och veta att jag inte kan påverka det som sker
kände det då
visste att det var något på gång och oroade mig så
intalade mig själv att släppa kontrollen
tänkte att andra (fadern) också kan träda in för att ta ansvar
trodde jag (det borde vara så)
ibland tror jag fel och oftast känner jag rätt då oron kryper under skinnet
jag vet att det är så
ett samtal i natten
låg ju ändå vaken med oron som ett täcke omkving mig
snabbt iväg, springande
du kunde inte gå själv och ditt huvud var tungt som om du vore tre månader igen
oförmögen att lyfta huvudet och fästa blicken
förresten så kunde du inte ens öppna dina ögon
inte ville dina fötter följa dina steg
men jag lyfte dig
jag höll din panna då du ville kräkas
jag tog din arm runt min hals och stöttade dig hela vägen hem
jag vakade vid din säng
sa att jag älskar dig och ställde en hink bredvid dig
oron ville inte släppa och jag låg vaken länge, länge
klev upp och satte mig bredvid dig
kände på din panna och lyssnade på dina andetag
tittade på dig
älskar dig så min son!
jag kan inte göra dina misstag
jag kan inte tala om vad du får och inte får
jag kan bara finnas här när du behöver
jag är din mor och jag har ett uppdrag
det är en lång väg kvar innan jag utfört mitt åtagande
jag älskar dig och kommer aldrig ge vika
men jag kan inte hindra oron från att växa inom mig
min son.........
October 18 Björnen sover...Jag kände en Björn en gång i tiden. Jag tyckte om hans sällskap.
Den Björn jag kände hade så varma mysiga händer.
Varma händer som jag gärna ville hålla i när vi skulle gå till matsalen.
Den Björn jag kände återsåg jag en gång på en klassträff för många år sen.
Attraktionen fanns kvar.
Men han hade sitt och jag hade mitt.
Kanske kommer jag aldrig mer att hålla en Björn i handen.............
(Apropå den pågående debatten om farliga björnar som skadar.) October 14 om och om igen......vi gjorde det förbjudna.
om och om igen fast tårarna rann för mina kinder.
smärtan rev i bröstet och bad dig låta bli
längst ner på botten
är jag
jag lade mig där av egen vilja
men min vilja var så svag, den var så svag och vägrade lyda mig
ångest, ånger
lindrar smärtan, men bara lite
måste lida
måste känna smärta
uthärdar inte men det är det ingen som bryr sig om
om jag inte respekterar mig själv.........
vem, tror jag då ska göra det?
långt ner där smärtan känns utan lindring
längst ner där placerar jag mig själv för att lida i bottenlösheten
du kan inte hjälpa mig
du kan inte lindra
lämna mig bara ensam så ska du se
...........att det blir värre
sen, långt senare kan jag titta bakåt och möta sanningen
sen kanske, om jag vågar
October 12 alla morsor som ... Tittar på den där öppnade flaskan med rödvin i kylskåpet och tänker att det skulle vara gott med ett glas ikväll. Hälller upp ett glas och ställer det på diskbänken så att det får rätta temperaturen.
Käkar tacogratäng med tonåringarna. Jag och Alfred dricker Loka smultron och Erik tar mjölk till.
Mumsar, och har en så där trevlig pratstund som vi oftast har när vi käkar middag på fredagarna.
Glömd är veckans vardagstjafsande om att plocka upp, diska, komma till skolan, gå ut med vovven, bära ved, dammsuga, alla gräl, träningsskjutsande, "ojdå-det-blev-visst-punka-på-din-cykel-mamma", borttappade vantar, borttappade lappar till föräldramöten för idrotten, föräldramöten för skolor, gnäll, tjat, skrik, idiotmamma, syskonhat.......
Jag får lite inside från deras tankevärld och jag delar med mig av mina tankar. Sådan stunder är obetalbara och jag kan känna mig som den mest lyckligt lottade mamman i världen som har så fantasktiska grabbar.
Jag frågar om det finns planer för kvällen men ingen av dom har det och jag funderar på om jag kanske ska slå till med det där glaset rött som lockar en aningens. Alfred undrar om jag kan köra honom till ungdomsgården och det gör jag så gärna. Erik går ut en sväng och jag ber honom höra av sig om det blir sent, vilket det inte blir då han kom hem efter en stund igen och sätter sig vid datorn. Tittar lite längtansfullt på glaset med rött men tar choklad och Loka istället. Och det är väldigt gott det också.
Senast klockan tolv får jag gå och lägga mig för då ska Alfred vara hemma. Förmodligen kommer jag hämta honom, vilket känns tryggt. Jag är glad för varje kväll som känns trygg. Jag är inte naiv och vet att livet kommer förändras. Dagar kommmer att komma till mig då jag gråter av oro. Dagar kommer förmodligen då jag undrar vad jag gjorde fel.
Men just nu är jag så jävla glad över att jag är en så himla bra mamma och att jag har fostrat två fantastiska söner som kommer blir underbara vuxna män med empati och egenskaper som gör dom själva och andra lyckliga i framtiden.
Här sitter jag nu, en lyckligt lottad tonårsmorsa.
Ett glas rött på diskbänken.
Imorgon flyter det förmodligen döda småflugor i vinet - som jag aldrig drack.
|
|
|
's+Blog+-+Windows+Live&referrer=){kind=small}
